Havsvatten blir tjänligt dricksvatten genom att man avlägsnar de salter som är upplösta i vattnet. Salt kan avlägsnas genom olika metoder som bygger på indunstning eller genom omvänd osmos. Omvänd osmos är utan tvekan den mest energieffektiva av dessa två metoder. Metoder som bygger på indunstning används främst när det finns tillgång till betydande mängder spillvärmeenergi. Vid omvänd osmos bildas alltid permeat (filtrerat vatten) och koncentrat (rest med mycket hög salthalt). Förhållandet mellan permeat och koncentrat varierar så att vattenutbytet i typfallet är 30–50 % vid behandling av ”oceanvatten” (över 30 000 ppm) och 40–60 % vid behandling av brackvatten (till exempel Östersjön, under 15 000 ppm).
System
Avsaltningssystem som bygger på omvänd osmos innehåller, utöver en anläggning för omvänd osmos, vanligtvis ett förbehandlingsskede (till exempel multimediafiltrering) som fastställs enligt råvattnets kvalitet, samt dosering av en antiskalant. Om avsaltning används för dricksvattenproduktion behövs efter omvänd osmos vanligen remineralisering samt reglering av pH och alkalinitet. Processens energieffektivitet påverkas i betydande grad av huruvida energi återvinns i utrustning för omvänd osmos.
Dimensionering
För dimensionering och planering av vattenbehandlingsanläggningen behövs en råvattenanalys, uppgifter om vilken kapacitet/flödeshastighet som krävs, samt uppgift om önskad vattenkvalitet och/eller användningsändamål. Om anläggningen ska monteras i ett befintligt utrymme har vi också nytta av uppgifter om rummets mått och tillgängliga avlopp.
