Nano- och ultrafiltrering är tillämpningar av membranteknik, och används exempelvis i dricksvattenproduktion och i industriella processer, bland annat behandling av råvatten.
Nanofiltrering används bland annat vid dricksvattenproduktion och i industriella processer för att avlägsna till exempel arsenik. Nanofiltrering avlägsnar också hårdhetsbildande salter ur vattnet, det vill säga gör vattnet mjukare. Ultrafiltrering används bland annat för att avlägsna mikrober ur dricksvatten eller för att förbehandla råvatten före omvänd osmos.
Vatten som behandlas med membranteknik delas alltid upp i permeat (filtrerat vatten) och koncentrat (rest där de filtrerade ämnena ingår). Det är i vissa fall möjligt att ta tillvara koncentratet och använda det på nytt i processen. I vissa specialapplikationer är det koncentratet (koncentrerad vätska) från processen som man vill åt, snarare än permeatet. Vid nano- och ultrafiltrering varierar förhållandet mellan permeat och koncentrat så att vattenutbytet i typfallet är 70–90 %.
Anläggning
En anläggning för nano- och ultrafiltrering (såsom alla tillämpningar av membranteknik) består något förenklat av förfilter (fastställs enligt vattenkvalitet), en högtryckspump och de membran som används för filtreringen. Membran för nanofiltrering är i allmänhet spirallindade som i utrustning för omvänd osmos. Vid ultrafiltrering används i allmänhet ihåliga fibermembran. Processen styrs vanligen med en separat styrenhet, vilket möjliggör ett skräddarsytt användargränssnitt, monitorering och integrering med andra system.
Dimensionering
För dimensionering och planering av vattenbehandlingsanläggningen behövs en råvattenanalys, uppgifter om vilken kapacitet/flödeshastighet som krävs, samt uppgift om önskad vattenkvalitet och/eller användningsändamål. Om anläggningen ska monteras i ett befintligt utrymme har vi också nytta av uppgifter om rummets mått och tillgängliga avlopp.
